Innan sonden lämnar golvet: Heliumläckagetest med positivt tryck

RapporteraI slutet av oktober genomförde djupbearbetningsfacket vid Dinoer heliumläckagetester med positivt tryck på varje del av en sats av ICCP MMO-sondanoder. Inga orderdetaljer avslöjas. Detta var en rutinmässig kvalitetsgrind på produktionslinjen.

En sondanod är inte komplicerad till formen: en längd av ett titanrör av grad 2, ena änden svetsad till en fläns, den andra kapslad, en kopparledare som löper genom mitten, kabeländen ingjuten i harts. Det som är komplicerat är tätningskedjan. Flänsens O-ring, den svetsvärmepåverkade zonen, hartsgränssnittet, punkten där kabeln går ut - vilken som helst av dessa kan dölja en bana i mikronskala. När havsvatten eller jordfukt väl kommer in, spårar det längs kopparn, oxiderar ledaren och dödar hela sonden två år efter begravningen.

"Om beläggningen misslyckas kan du måla om. Om tätningen misslyckas finns det inget att spara." Operatören på den stationen sa det utan att titta upp från mätaren.

Testet använder positivt tryck. Delen är fylld med högrent helium och placerad i omgivande luft. En heliummasspektrometersond skannar den yttre ytan långsamt. Helium har en liten molekylstorlek och låg viskositet, så det hittar porer som inget öga kan se. Instrumentet läser ner till intervallet 10⁻¹² Pa·m³/s - bättre täckning än vakuumsnuffning, särskilt i hörn och kabelövergångszoner, där negativa tryckmetoder tenderar att missa.

På den första biten av denna sats tog sonden upp en signal 5 mm innanför L-hörnet. Avläsning: 1,2×10⁻⁷ Pa·m³/s, två storleksordningar över den inre gränsen. De skar upp den. Hörnet hade en hårfäste som saknade fusion - inte en genomgående spricka, bara en mikroporositet kvar i roten av nyckelhålsförslutningen. Nästan osynlig på röntgenfilmen.

Fixeringen var enkel: tillbaka till svetsbänken, omfasning, lägre värmetillförsel, omsvetsning, omtest. Andra passet avläst 3×10⁻⁹ Pa·m³/s, en storleksordning under gränsen.

Från den tidpunkten gick partiet från provtagning till 100 % inspektion. Varje sond har nu sitt läckavläsnings-, svetssatsnummer och beläggningsbelastnings-ID sammanbundna i arkivet. En kedja, spårbar åt båda hållen.

Verkstadsingenjören uttryckte det direkt: ett katodiskt skyddssystem går under jorden i tio år eller mer. Anodfel börjar vanligtvis inte med beläggningen. Det börjar med tätningen. "Kunden ser aldrig det här steget. Havsvattnet gör det."

Heliumläckagetestning med positivt tryck är nu en standardport i den djupgående bearbetningssekvensen - som täcker sonder, flexibla anodförband, rörformiga anodändar, allt med en intern ledande anslutning.